tycker att detta är en underbar video, värd att se

 

 

 

 Look again at that dot. That's here. That's home. That's us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being who ever was, lived out their lives. The aggregate of our joy and suffering, thousands of confident religions, ideologies, and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilization, every king and peasant, every young couple in love, every mother and father, hopeful child, inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every "superstar," every "supreme leader," every saint and sinner in the history of our species lived there--on a mote of dust suspended in a sunbeam.

The Earth is a very small stage in a vast cosmic arena. Think of the rivers of blood spilled by all those generals and emperors so that, in glory and triumph, they could become the momentary masters of a fraction of a dot. Think of the endless cruelties visited by the inhabitants of one corner of this pixel on the scarcely distinguishable inhabitants of some other corner, how frequent their misunderstandings, how eager they are to kill one another, how fervent their hatreds.

Our posturings, our imagined self-importance, the delusion that we have some privileged position in the Universe, are challenged by this point of pale light. Our planet is a lonely speck in the great enveloping cosmic dark. In our obscurity, in all this vastness, there is no hint that help will come from elsewhere to save us from ourselves.

The Earth is the only world known so far to harbor life. There is nowhere else, at least in the near future, to which our species could migrate. Visit, yes. Settle, not yet. Like it or not, for the moment the Earth is where we make our stand.

It has been said that astronomy is a humbling and character-building experience. There is perhaps no better demonstration of the folly of human conceits than this distant image of our tiny world. To me, it underscores our responsibility to deal more kindly with one another, and to preserve and cherish the pale blue dot, the only home we've ever known.

-- Carl Sagan (1934-1996)

nu är jag här igen!

så tänkte jag prata om nått som jag tror att många kan relatera till..kroppsideal. 

 

många har svårt med sina kroppar och jag är en av dom, jag har haft så svårt med hur min kropp ser ut och de spelar ingen roll hur jag har sett ut eller villken vilkt jag haft, så är jag inte varit nöjd!

tror inte att jag är ensam om detta! 

Om du går på stan så ser man skyltdockor som är i "size zero" på reklamerna eller på tvprogram så ser man samma typ av tjej.. 

men de är inte så konstigt att man har en skev bild på hur man "ska" se ut.

 

 

man kaske inte ska sträva efter en size zero kropp, kan man inte börja sträva efter en hälsosammare livsstil, inte en diet men en livsstil! 

annars kan man "bara" lära sig att älska sig själv!

de är inte lätt men de går!

du är vacker och glöm inte de!

 

 

Så jag stötte på en blogg som heter brunneten.se  och jag kommer att länka den nedanför! 

men de va ett inlägg som jag har svårt att släppa, ja helt enkelt svårt att sluta tänka på och jag lägger länken här:

Tycker att de är tänkvärt! 

jo men tänkt så här, om vi bara drar ett exempel.

En tjej blir utsatt för ett sexuellt övergrepp, efter de dyker upp efter de kan vara allt från känslor och sen kommer de upp tusentals frågor som snurrar i huvudet!

tänk om de va mitt fel?

vad gör jag nu?

hur ska jag någonsin kunna berätta detta för någon?

sen står man där och kanske måste dra ett beslut, ska jag anmäla de?

om man nu har modet att åka till en polisstation och anmäla, så ska man sitta där och berätta vad som har hänt och kanske om man vet vem han eller dom var som har utsatt dig för detta.. men även frågor som:

vad hade du på dig?

va du full?

va sa du till honom?

hur mycket motstånd gjorde du?

 

va ska de spela för roll hur dina kläder ser ut! man skulle väl förfan kunna gå runt utan kläder utan att man ska bli på hoppad!  

men så är de inte i den fula verkligheten vi lever i..

 

men om man skulle vända på allt och de kulle låta så här:

 

ett våldtäksoffer söker upp den som våldtog henne..

och frågan om klädseln dyker upp, 

vad hade han på sig?

 

 

”Vadå, stod han bara där i elden och var helt paralyserad? Vill man inte bli uppeldad så måste man ju göra mer motstånd och visa tydligt att man inte vill. Säga nej mer än 30-40 gånger, minst.”

 

FÖRLÅT för mitt super dåliga bloggande! men de är så här att jag vet inte vad jag ska skriva om..

och den så är de så här att jag känner mig allmänt sämst och värdelös på allt.. 

idag är en sån dag.. ja och jag vet att alla har dåliga dagar,

men jag har en sån här dag när jag stör mig på allt och då menar jag allt från typ barn som skriker till folk som andas högt och till och med folk som skrattar! 

känner mig bara för att krypa upp i mammas knä och hon kunde göra allt bra igen.. som när man va liten.. men så är de inte i verkligheten.. 

jag önskar att de skule kunna vara lätt.. bara för en stund, jag är så less på alla motgångar. jag är så less på att känna mig nere.. och jag är så JÄVLA LESS på alla mardrömmar om dig!

ännu en gång tar jag upp dig..

jag önskar att jag kunde ändra de som har hänt, men så lätt är de inte.. 

man kan inte bara ha de bra, för hur skulle man kunna veta att man har de bra?

och om man inte haft de svårt, hur skulle man kunna veta vilka som stannar kvar även om man har de svårt?

 

 

Svårt att kliva upp på dagarna.. Svårt att orka med.. Svårt att uppskatta..Svårt att le...

just idag känns allt extra svårt och man känner sig så dålig och meningslös.. 

De känns som att man inte duger till nått och man är inte bra nog för någon, ja jag känner mig helt enkelt värdelös..

jag önskar att jag kunde ha orken att jobba och kunna stå på egna ben.. men just nu funkar de inte.. jag har fortfarande svårt att försöka inse att jag mår dåligt.. men istället så försöker jag dölja de.. fösöker dölja ångesten och gråten..

men de är svårt.. 

 

innest inne så vet jag att inget utav de jag skrivit stämmer.. jag önskar att man bara kunnde ruska av sig allt.. ja som hundarna gör, bara ruska och sen är man lika glad igen..

men så är de inte i verkligheten och de måste man inse 

 

om de är nått jag är riktigt ärligt tacksam för så är de min familj, min fina pojkvän men även mina vänner som är mitt stöd i livet! Och jag älskar er massor och de hoppas jag att ni vet!

 

 

 

 

 

 

ja som sagt, de börjar närma sig jul mysigt värre! idag för jag och min kära far och köpte oss en lite julgran.

så nu börjar man få lite feeling för jul och de är ju himla mysigt!

jo men jag älskar verkligen julen, kanske inte just maten, men hela känslan med jul är ju så fantastisk!

och sen så på onsdag kväll får jag ju hem min älskling igen och de är väl kanske de bästa av allt, de kommer ju himla mysigt!

 

 

så jag vet att jag inte bloggat på ett tag, och jag måste bli bättre på de..

Men de är så här att jag sover så lite och jag har mått ganska dåligt, så man har inte så mycket energi!

 

men jag ville prata om självförtroende, så som många kanske inte vet så har jag haft de tuff men mitt självförtroende och har fortfarande lite jobbigt med  de, men de är just på grund av alla fula ord man fått kastat mot sig och bakom ryggen...

och när jag mår riktigt dåligt så kan jag höra alla elaka ord snurra i huvudet om och om igen!

men om de är nått jag har lärt mig om folk som mobbar är att deras självförtoende är så lågt så deras sätt för att må bra över sig själv är att trycka ner andra och få andra att må skit, 

man måste bara skaka av sig skiten och man måste inse att dom säger bara detta för att må bättre över sig själv!

 

Nått som fått mig att må bra är faktiskt att ta hand om mitt yttre men oxå de inre, man måste våga se sig i spegeln och känna sig snygg, se dig själv i ögonen och sätt fokusen på vad du gillar, och inte de negativa! 

 

man kanske kan köpa några snygga underkläder, eller fixa håret allt är ju tillåtet!

om man ska dra nått exempel så älskar jag att fixa naglarna, de får mig att känna mig fin eller sminka mig på nått fint och roligt sätt! 

så som sagt sätt fokus på de som är bra och inte de som är dåligt!

 

hur gör du för att känna dig fin?

 

bjuder på lite nagel bilder

 

ha de bäst!

Nu var det ett tag sen jag bloggade men de är så här att min pojkvän for hem och överaskade mig i veckan som varit, så jag har inte riktigt haft nån skriv lust! 

Men jag kände att jag ville skriva om nått som har just med PTSD (posttraumatiskt stresssyndrom) att göra och KBT (Kognitiv beteendeterapi) 

 

Exponering.. och de jag menar med exponering är  ex. om man råkat ut för en traumatisk händelse så kan man med exponeringsterapi börja läka så att säga och de man gör under terapin är att man ska gradvis börja prata om de som har hänt i då tid men inte bara de utan man ska även börja prata om känslorna man hade under händelsen och vad man tänkte på osv.

Men man kan inte ta allt på samma dag utan man måste kämpa sig igenom alla kännslor man har efteråt.

och de kanske låter lätt med de är inte.

alla känslor som man gömt undan dyker upp all skam och skuld  och rädsla!

 

Kämpa på!

 

 https://www.facebook.com/plasterkampanjen?fref=ts 

Så jag satt och tittade runt lite internet, och oftast när man tittar om kring och verkligen läser vad som skrivs runt på olika sidor, så finns de alltid en som "klagar" om sina problem, och ja visst kan de bli jobbigt i längden och visst brukar (inte alla) men många sitta och små sucka och kommentera nått taskigt.. 

med istället för att driva med personen, kan man inte skriva nått som hjälper,

har du inget bra att skriva, så ge fan å skriv nått..

De gör ingen nytta, snarare river man ner de lilla självförtroendet personen har!

Sen en sak till!

När jag ser folk komentera om att man borde gå till en psykolog fast som en negativ sak, jag har bara en sak att säga till er!

att gå till en psykolog är bra för många människor, sluta göra de till nåt negativt, de finns dom som behöver en psykolog och de är inget fel med de! 

 

om man ska ta ett exempel, om man gått igenom nått jobbigt, traumatiskt, kanske så har man blivit utbränd, men den hjälpen man får utav en psykolog eller kurator är ett så sjukt stark hjälpmedel, utan de hjälpmedlet skulle inte många som råkat ut nått jobbigt klara av dagen, och utan de hjälpmedlet kanske den personen inte skulle bli frisk, och glad! så innan du sätter dig framför din dator och komenterar nått negativt om nått du inte har någon aning om, tänk så här:

 

utan psykolog/kurator hjälp skulle de vara fler som tog livet av sig,

och när du sitter och komenterar elakt om någon så kanske du bara kanske bidrar till att nån inte klarar av en vanlig dag, den personen du komenterade nått elakt om kanske inte finns i morgon för nästan allt man hör är skit, tänk på de nästa gång!

 

så nu kommer de ett argt inlägg ingen..

så i dag var jag på vårdcentralen och de va ganska mycke folk där,. så alla har väl kanske inte vet all när man kommer till ett sånt ställe så tar man sig en kölapp och sitter och väntar på sin tur.. 

så jag tog mig en lapp och satt mig ner och väntade snällt. nu till de de som stör mig, när man sitter snällt och väntar på min tur och så kommer de nån jävlel och tränger sig inte bara för mig utan 10 personer till, seriöst ta din kölapp och sätt dig ner och vänta som alla andra.. 

idag var en sådan dag när inte bara en gjorde så de va nog 3-4 stycken, snälla mäniska calm the fuck down och sluta träng dig, de går inte snabbare för dig att få hjälp, med tanke på att personalen ber dig att ta en kölapp och vänta på ditt nummer ska dyka upp.

så snälla människor jag ber er snälla ta en kölapp och vänta! 

 

so now they are going a cross post again ..
so today I was at our center and the was pretty crowded there. so everyone may well not know when you come to a place like that so do you get a ticket and sitting and waiting for their turn ..
so I took a piece of paper and sat down and waited nicely. Now the ones that bother me, when you sit nicely and wait for my turn and they will someone bitch and intrudes not only for me but 10 people to seriously take your queue number and sit down and wait like everyone else ..
Today was such a day when not only one person did it but probably 3-4 people, please calm the fuck down and stop it! it does not go faster for you to get help, given that the staff asks you to take a queue number and wait for your number to show up.

so please I ask you to please take a ticket and wait!

 

Så de är inte  vanligt att de skrivs och pratas om PTSD och ångest och rädsla..

de är vanligt att man får stora förändringar av just trauman, men de pratas inte om de så mycket när man pratar om trauman kan de vara allt mellan  sjukdomsbesked, hot om våld, misshandel, våldtäkter och katastrofer osv men de viktigaste är att man ska veta att de tar tid för kroppen att återhämta sig, 

 

Något jag tycker är viktigt att ta upp är även detta med skuld och skam, de är många som anklagar sig sjäv för saker som de gjorde eller kanske inte gjorde.

Till exempel tänker vissa som har blivit misshandlade att de kunde kämpat tillbaka och man kan skylla på sig själva för angreppet, eller att känna skuld för traumat betyder att man tar ansvar för de som hänt.. men de kan leda till kännslor som hopplöshet och deppression.. 

 

självbilden eller världsbilden blir oftar mer negativt färgad, man kan kanske säga till sig själv " om jag inte varit så svag och dum hade detta aldrig hänt mig" och de kan även ge en mer hårda tankar om sig själv "jag är en dålig person och jag förtjänade detta".

de är INTE ditt fel!

 

okej de kanske inta va de roligaste inlägget men de är värt att tänka på och veta om!

jag vill bara att de ska pratas mer om just detta ämne för de pratas så lite om detta..

 

titta gärna in på plåsterkampanjen på facebook oxå ;)

 

http://www.expressen.se/halsa/psykisk-ohalsa---borja-vaga-prata-om-det/?cmpid=nyheter_twitter_x_basen_x 

 

Jo jag vet att de har varit mycket inlägg om hur jobbigt saker och ting är men även i mörkret så kommer alltid solsken! mitt solsken är du.

Som rubriken säger, ren lycka, min älskade pojkvän skulle åka ner till katrineholm för plugga och vara borta i 7 veckor  vilket jag tycker är mycket jobbigt eftersom att han är min "klippa" och stöttar mig och försöker alltid rycka upp mig när jag har de jobbigt! 

Men idag fick han veta att han inte behöver åka förns på torsdag så jag får spendera lite mer tid med honom innan han måste åka ner.

och för mig är de ren lycka att få några extra dagar med honom!

 

de blir lixom så konstigt och tomt utan dig runt om kring mig, sängen som var så liten blir jätte stor, det blir så tyst när man inte har de tysta små snarkande ljuden när du sover, JA de är tomt utan att ha dig runt om kring mig. 

Men de betyder bara att jag älskar dig hjärtat!

 

Nu tänker jag berätta att jag har otroligt svårt att skiljas från dom jag älskar och bryr mig om.( men de ligger i familjen ;)..) Men de är ju naturligt att känna så.. Eller..Har jag fel? 

jag tror att alla tycker att de är jobbigt.. mer eller mindre.. men i min familj så gråter vi som tokar (ni vet vilka ni är) men de är okej att bli ledsen när man skiljs åt, visst är de jobbigt.

De är ju inte hejdå, vi syns ju snart!

 

 

I know its been alot of posts about how bad things are , but in the dark there will be sunshine! my sunshine you are.

As the title says , pure happiness, my beloved boyfriend would go down to katrineholm for study and to be away for 7 weeks which I think is very difficult because he is my " rock" and supports me and always try to pick me up when I have it ruff!
But today he was told that he can stay to Thursday so It snice to know that i can spend some more time with him before he has to go.
and for me is the sheer happiness to get a few extra days with him!

its so strange and empty without you around around me , the bed was so small becomes very large , it becomes so quiet when you do not have the quiet little snoring noises while you sleep, YES they are empty without you around around me.
But thats just means that I love you darling!

Now I tell you that I have incredibly difficult to be separated from those I love and care about. (But  my family is a bit sensitive ;) ..) But its natural to feel that way .. Or .. Am I wrong ?
I think everyone thinks it's hard .. more or less ..my family cry like fools ( you know who you are) but it's okay to be sad when you are separated from the family, because it sucks!
it's not good bye ,but a see you soon!